Kommentarer till UD’s Svar på det Öppna Brevet

(Dessa är kommentarer på det svar på det öppna brevet angående den svenska ambassadören i Mexiko som UD via Håkan Malmqvist tidigare skickade. Läs det öppna brevet här, och Håkan Malmqvists svar här.)

Tack för ert svar på mitt öppna brev och kritik av den svenska ambassadören i Mexiko Anna Lindstedts tidigare möte med Ulises Ruiz. Jag tycker att ert svar visar på politisk naivitet och okunskap om den politiska situationen i Mexiko, som jag ska förklara nedan. Jag uppmanar er vidare att genomföra de åtgärder som ni nämner i ert svar.

Ni skriver: ”Ambassadörens besök hade inte till syfte att legitimera vare sig det som hänt eller guvernören personligen. Om besöket har utnyttjats i det syftet är det olyckligt och bör bemötas”.

Utan tvivel har besöket utnyttjats. Artikelplatser har köpts i mexikansk media som oavsett ambassadörens egentliga intentioner använts som propaganda och ett legitimerande av Ulises Ruiz regerings våld och politiska förföljelse. Så jag blir positivt överraskad när ni säger att det bör bemötas. Hur ska ni bemöta detta, rent konkret?

Att framföra oro över mänskliga rättigheter till Ulises Ruiz är nödvändigt, och jag är glad att vår svenska ambassadör gör det. Men att göra det samtidigt som man poserar med samma person framför pressfotograferna är ineffektivt för att inte säga kontraproduktivt.

Jag vill inte tvivla på ambassadörens goda intentioner, och utgår därifrån ifrån att ambassadören har en annan hållning än den som presenterats i mexikansk media. Men det hjälper inte – om man är så pass orutinerad att man trots sina intentioner låter sig utnyttjas på det här sättet är resultatet snarlikt det som skulle följa om ambassadören helhjärtat gav sitt stöd till människorättsförbrytaren Ulises Ruiz.

När ni skriver att ”Mexikanska regeringar har under senare år visat sig beredda att prioritera mänskliga rättigheter” är det ytterligare ett prov på den naivitet eller cynism som måste existera inom det svenska diplomatväsendet och UD. I Mexiko är det regeringarna på olika nivåer som själva eller genom olika typer av uppgörelser med paramilitärer och andra ”fristående” politiska grupper står för merparten av människorättsförbrytelserna. En grundförutsättning för att förstå den politiska situationen i Mexiko, vilket jag förväntar mig att en svensk ambassadör gör, är att kunna skilja mellan marknadsföring (propaganda) och den politik som faktiskt förs. Det bör stå helt klart med facit i hand efter det gångna året 2006 (polisens attacker i Atenco, brutal repression och förföljelser i Oaxaca, en massaker i Chiapas), att den mexikanska regeringen INTE prioriterar mänskliga rättigheter.
Så ”Sveriges förhoppning [att den mexikanska regeringens prioritet av mänskliga rättigheter] kommer att fortsätta” är felaktig. Den kan inte fortsätta eftersom den inte existerar, den måste istället påbörjas. Och förhoppningsvis kan den svenska ambassaden i framtiden agera i den riktningen, och inte den motsatta.l

Det gläder mig att höra att ni har kontakt även med organisationer som inte tillhör regeringen i Mexiko. Träffade Anna Lindstedt några fristående människorättsgrupper när hon besökte Oaxaca? Jag vill gärna tro det, men kan inte låta bli att tvivla.

Förhoppningsvis har protesterna mot ambassadörens agerande gjort något intryck på UD och den svenska ambassaden i Mexiko, så att man nästa gång inbjudan från en mexikansk politiker med blod på händerna kommer kan agera mera genomtänkt. Misstag görs på alla nivåer, och i bästa fall kan de leda till någon sorts insikt.

Men det bör stå klart att i det här fallet har UD:s och ambassadens ambitioner att främja mänskliga rättigheter kapitalt misslyckats. Och värre än så, man har istället gjort motsatsen och spelat de värsta människorättsförbrytarna rakt i händerna.