Kreativa protester mot G8-möte möts med provokation och aggresivitet från polis

Den tyska semesterorten Heiligendamn är skådeplatsen för det uppkommande så kallade ”G8-mötet”. Här ska ledarna för de 8 rikaste länderna i världen, vars länder utgör runt en tiondel av jordens befolkning, träffas mellan onsdag och fredag för att diskutera politik och sluta informella överenskommelser. Rörelsen för Global Rättvisa, som även går under namnet Antiglobaliseringsrörelsen, anser att detta är ett odemokratiskt forum där en handfull mäktiga nationer tar beslut som berör hela planeten, utan att blanda in eller konsultera de människor som berörs av besluten. Ett antal protestaktioner, blockader, seminarier, konserter, forum och demonstrationer anordnas dels för att uppmärksamma denna sida av mötet, och dels för att handgripligen hindra att mötet genomförs.

För att garantera G8-gruppens tillställning löper smidigt utan störningar har ett 12 km långt stängsel byggts runt Heiligendamn, som gör semesterorten till ett polisiärt fort där all trafik in och ut kontrolleras eller förhindras – det har illegaliserats att överhuvudtaget befinna sig närmare än 200 meter från stängslet. 16000 poliser belägrar området i en operation som kostar de tyska skattebetalarna runt 100 miljoner USD.

Tusentals aktivister från övriga tyskland och resten av världens alla hörn finns på plats i området, och protesterna påbörjades i slutet av förra veckan. Olika temadagar ämnar att belysa G8-ländernas direkta ansvar för migration och flyktingströmmar, krig och militarisering, samt deras ovilja att göra någonting åt de problem de själva skapat, men resten av världen dagligen tvingas lida från.

Under lördagen demonstrerade 80000 människor i Rostock (11 km från Heiligendamn) och vandrade mot stadens hamn där konserter, veganmat, bajjamajor och öl väntade. ”Ingen människa är illegal” kunde höras från massorna mot bakgrunden av en stor skylt som löd ”G8 – sluta prata, agera nu!”.

På måndagen blockerades den tyska motsvarigheten till Migrationsverket, som likt sin svenska kollega tvingar flyktingar att genomgå en inhuman och långdragen byråkrati, utan möjlighet att arbeta. Det är också härifrån deporteringar beordras och verkställs. Trots risk att bli just deporterade deltog en stor mängd så kallade ”illegala” människor i blockaden.

För att uppmärksamma matvarukedjan LIDL’s användande av ”papperslösa” personer i sin grönsaksproduktion, något som kan liknas vid en modern form av slavarbete inom Europas gränser, blockerades en av deras affärer under några timmar. En grupp clowner (!) demonstrerade utanför en McDonalds-restaurang för att peka på kedjans historia vad gäller dåliga arbetsförhållanden och repression mot fackföreningar.

Listan kan göras lång över de senaste dagarnas kreativa aktioner för att uppmärksamma de problem som G8-länderna själva slätar över eller i bästa fall dämpar med falska löften.

Den tyska polisen visade tidigt en klar tendens att prioritera konfrontativa, våldsamma och provokativa strategier mot demonstranter och övrig befolkning. Dag för dag eskalerar polisen spänningen på Rostocks gator mot ett troligt klimax under toppmötesdagarna, istället för att bidra till en lugn situation, vilket deras officiella uppdrag bör anses vara.

Bland provokationerna kan märkas att en helikopter ständigt flyger över de tre campingplatser där aktivister bor under veckan, samt de demonstrationer som anordnas, vilket stundtals gör det svårt att föra vanliga konversationer på grund av ljudvolymen. Rörelse i området kontrolleras av flygande checkpoints, och i centrala Rostock tvingas alla ungomar i svarta kläder att visa legitimation medan grupper av poliser söker igenom deras väskor.

Ett flertal demonstrationer har avslutats med kravaller efter att polisen upprepade gånger marscherar rakt igenom folkmassor som ångvältar utan hänsyn till de som råkar befinna sig i vägen, pressar ihop folkmassor genom att avancera med hela linjer av kravallpolis, och gör ”punkt-arresteringar”, brutala attacker från 5-10 poliser mot en ensam demonstrant som sedan arresteras. Detta sker när demonstrationerna är helt lugna, och på så sätt höjer polisen spänningsnivån från ingenting till ett maximum.

Poliser i förbipasserande piketbussar har setts ge fingret åt förbipasserande personer på väg hem från en demonstration. Detta illustrerar på ett adekvat sätt polisens aggresivitet, inställning till demonstranter och civilpersoner, samt vilket allvar de tar sitt påstådda uppdrag att upprätthålla lag och ordning.

Det våld som förekommer i kravallerna från både polis och demonstranter måste ses i detta sammanhang, i ljuset av polisens dagligen växande provokativa strategier. Och givetvis är polisen även värst när det handlar om regelrätt våld – hundratals demonstranter har hittills behövt ses över för fysiska skador.

Över trehundra personer har gripits av polisen, varav flertalet redan släppts. Bara 10 har arresterats, vilket ger en fingervisning för hur många av de polisen anser som ”misstänkta” som verkligen har uppträtt våldsamt.

En annan tendens i polisens uppträdande är en i praktiken annulering av folks rätt att demonstrera överhuvudtaget. En protest mot restriktiv flyktingpolitik och för människors rätt till ”fri rörlighet” blev… just det… hindrad att starta när den väntande folkmassan omringats av 300-400 poliser och 7 tanks med vattenkanoner på taket. Efter 2-3 timmars förhandlingar kunde marschen starta, men stoppades upprepade gånger av polisen under olika förevändningar. Demonstrationståget flankerades på samtliga sidor av hundratals kravallpoliser, och när polisledningen slutligen bestämde sig för att enväldigt ändra demonstrationens tidigare överenskomna rutt fick arrangörerna nog och avbröt tillställningen. Polisen hävdade att de 8000-10000 deltagarna var fler än de 2000 personer det getts tillstånd till. Av någon anledning bestämde sig fler personer än väntat att sluta upp för att slå vakt om sin ”fria rörlighet”.

Tendensen från polisens sida – att sätta upp ständiga praktiska hinder och på så sätt omöjliggöra demonstrationer – avskaffar informellt och i praktiken rätten att demonstrera, vilket sedan den beskrivna händelsen ytterligare tydliggjorts. Under tisdagens demonstration mot krig och militarisering utanför det globala vapenföretaget EADS möttes demonstranter redan vid tågstationen av poliser som visiterade, förhörde och uppehöll dem så länge att demonstrationen försenades, försvagades, och i det närmaste upphävde detta uttryck av legitim oro över vapenhandel världen över (som, föga överraskande till största del gynnar och genomförs av just G8-länderna).

Polisens vilja att skapa konfrontation kan ses som en strategi att redan innan G8-mötet påbörjats skapa en föreställning om ”våldsamma demonstranter”, som i ett senare skede kan användas för att ursäkta och rättfärdiga än hårdare tag och ytterligare begränsningar av grundlagsfästa rättigheter. Dessa tankar kring polisens strategi är givetvis spekulationer, men måste anses troliga med de senaste dagarnas händelser i åtanke.