Ett Nytt Paradis

Fracción Guadalupe är en kåkstad, en slum, ett flyktingläger i staden Pantelhó i Chiapas, Mexiko. Här bor människor i enkla trähus med plåttak och jordgolv, och äter enkel mat: bönor, tortillas, ägg och pasta. När det regnar sjunker temperaturen och de smala stigarna mellan husen såväl som barnens bara fötter täcks av lera. När solen skiner bygger barnen drakar av plastkassar och pinnar, som de sedan flyger över byn.

12 familjer har i åtta års tid levt här utan jord att odla – en katastrof för dessa jordbrukare som därmed inte har möjlighet att nära och försörja sig själva på ett ordentligt sätt. Några kvinnor i byn tvättar kläder åt ”mestizos” (folk som är en blandning mellan ursprungsfolk och spanskättlingar) i Pantelhó, andra kvinnor väver och gör konsthantverk för att sälja till turister, och tre män jobbar på ett bygge i San Cristobal. Detta utgör byns ”ekonomi”. För att kunna uppfylla grundläggande näringsbehov har de tvingats skuldsätta sig med lån för att köpa in matvaror.

En förändring är dock på väg – med ekonomisk hjälp från kyrkan och bidrag från internationella organisationer och individer har familjerna precis köpt en jordplätt, vilket förhoppningsvis kommer att göra dem självförsörjande. Den nya marken på 8,5 hektar kan odla bönor, majs, bananer, morötter, vitkål, potatis, och kommer att döpas till El Nuevo Paraíso, det nya paradiset. Familjernas glädje och förhoppning om framtiden går inte att ta miste på.

Första Mötet mellan Zapatisterna och Världens Folk

I samband med trettonårsjubileet för Zapatistarméns (EZLN) väpnade uppror 2004, anordnades det ”Första Mötet mellan Zapatisterna och Världens Folk” i Oventic, Chiapas, Mexiko. Den fyra dagar långa konferensen är den första i en serie möten som har sitt ursprung i EZLN:s ”Sjätte deklaration från Lacandóndjungeln”, som vill skapa en nationell såväl som internationell motståndsrörelse mot det gällande globala politiska systemet, kapitalism. I den nyss avslutade ”La otra campaña” åkte en delegation zapatister under flera månaders tid runt Mexiko för att lyssna på idéer och förslag på hur en nationella rörelsen ska skapas. Mötet i Oventic är startskottet för samma tillvägagångssätt på ett internationellt plan. Sin tradition trogen har inte Zapatisterna ett färdigt recept på hur detta ska fungera, utan tar rollen som initiativtagare till en global demokratiskt process, som löst definieras som ”underifrån och till vänster”.

2085 deltagare från 46 länder med namnbrickor på bröstet och anteckningsblock i händerna kryssade mellan de seminarium som anordnades. Till en början på fast mark under en stekande sol; ett par dagar senare i ett lerbad, omgivna av en dimma som mer verkar vara regel än undantag i Chiapas bergstrakter. Folk från hela världen umgicks med zapatisterna, som stolt bar de svarta skidmasker som blivit deras signum – ”människor utan ansikten som bär masker för att folk ska lägga märke till dem”.